Många tycker det är tabu att använda jordfräs, men om jag ska få Jan-E att hjälpa mig med trädgårdsprojekt så är maskiner givna. Helst så många som möjligt och ur den synvinkeln så borde vi egentligen se tillbaks på hallonprojektet som ett otroligt lyckat projekt. Det visade sig nämligen att det krävdes såväl små som stora maskiner, verktyg som jag inte ens kan namnet på och inte minst, tålamod. Massor av tålamod...
Sommarens stora trädgårdsprojekt var stenmur och grusgång runt huset. Innan vi började med det übertunga arbetet kände vi för att beta av några småsaker på den oändligt långa att-göra-listan. Jag tänkte direkt på den efterlängtade hallonrundeln. "Vad tror du om att plantera hallonen? Det är ju bara några som ska sättas. Det jobbigaste är att fräsa upp gräsmattan, men det fixas ju lätt med jordfräsen." Jan-E tyckte det lät som en bra idé och vi satte igång. Fy, säger jag bara. Sicket slit!!!
Placeringen av hallonrundeln var given och efter lite dividerande om dess storlek (kan den bli för stor???) markerades den ut och därefter togs grässvålen bort. Sedan började allt jäklas med oss. Rejält!
Vi konstaterade ganska snart att jorden mest bestod av lera vilket i och för sig inte är så konstigt då vi sänkte marknivån inför husbygget med upp emot en meter. Men, men vi hade ju jordfräsen. I alla fall ett tag, innan den bestämde sig för att lägga av. Visst har ni säkert sett massor av olika klipp där någon, ofta en man, står och gång på gång på gång försöker rycka igång en gräsklippare? Det är samma tillvägagångssätt för att starta en jordfräs och precis som en gräsklippare så kan även jordfräsen ha sina dåliga dagar. Vår jordfräs visade sig ha ett antal dåliga dagar. I det här läget höll jag mig mest undan och lät Jan-E skruva ifred. Det tog några kvällar, men när en av mina gamla smidesspikar användes som krysskil, ja då banne mig startade jordfräsen och allt höll! Tills handtaget gick av... Just den här kvällen regnade det och jag nästan duckade då jag såg framför mig hur en blöt och minst sagt irriterad Jan-E svingade iväg jordfräsen all världens väg, men lugnet själv släppte handtaget och lät jordfräsen stå kvar. Efter några dagar ringde vi till grannen. Han har grävmaskin.
Med grävmaskinens hjälp var hallonrundeln urgrävd på ett kick. Tyvärr kunde vi inte använda något av jorden eftersom det var lera. Alltså inte lerjord utan ren lera. Sådan som inte släpper igenom varken rötter eller vatten och på tal om vatten. Det regnade ju en hel del denna sommar och vips så hade den blivande hallonrundeln förvandlats till en 60 cm djup vallgrav. Barnen jublade av glädje! Inte mamman. Inte pappan heller då det skulle visa sig att vattnet inte sjönk undan utan vi var tvungna att gräva ett utlopp och lägga i dräneringsslang. I hallonrundeln!!!
Ja, ja. Vi har i alla fall, så när som på stöd till hallonen, betat av ett av de "mindre" projekten på att-göra-listan. Rundeln är tömd på vatten, utrustats med dräneringsslang och sedan fyllts med ett lager färskt gräs, ett lager jord, ett lager färskt gräs, ett lager jord, ett lager tidningar och slutligen när hallonplantorna så planterats, ytterligare ett lager med färskt gräs. Nu hoppas vi på att maskarna gör sitt med jorden och att hallonplantorna trivs. Jag tror nämligen inte att det är läge att flytta hallonrundeln till någon annan plats om plantorna inte skulle klara vintern...
Tidigare har ni kunnat läsa om att jag testar det här med täckodling på utvalda platser i trädgården. Hallonrundeln är en av de platserna och nu med facit i hand så kan jag säga att ogräset hållit sig undan och hallonplantorna är välmående. Kanske behöver vi lägga ett lager tidningar ytterligare en säsong för att riktigt kväva rotogräset, men det får vi se till våren. Nästa sensommar hoppas vi på att de första hallonen ska göra entré!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar